Transparens.

En googling på ordet ger till exempel Wikipedias definitioner ”genomskinlighet, visa sig, uppenbaras”. Och så klart ”insyn inom politik och näringsliv inför den berörda allmänheten”.

Googlingen ger också en mängd resultat från bland annat bloggare, organisationer och folk som vi som jobbar med sociala medier, som på olika sätt pratar om varför transparens är så viktigt, varför det funkar och, bitvis, varför det kan vara så svårt.

Vi pratar också väldigt ofta om transparens, ur alla de där perspektiven. Sinsemellan och med vänner och kunder. Inte för att det är något som isolerat har med sociala medier att göra, men för att det är något som vi är övertygade om att sociala medier både hjälpt till att höja kraven kring, och öppna möjligheterna för.

Men vad innebär egentligen en ”transparent organisation” och hur yttrar sig dess ”genomskinlighet” i sociala medier? Hur klär man av sig och visar upp sig utan att utelämna sig helt? Och hur bjuder man på skavanker – som kan vara allt av allt från lite-pinsam-grej- till kraftig kriskaraktär – med pondus och framförallt förtroende hos andra i behåll?

Det går att teoretisera och prata hur länge som helst om det här (det gör jag egentligen gärna). Eller så kan man helt enkelt dela konkreta exempel när man springer på dem. Vilket är precis vad jag gjorde i veckan, och precis vad jag vill dela här. I all sin enkelhet är det här är ett lysande exmpel på transparens och hur det konkret kan yttra sig i uppdateringar i sociala medier som Facebook:

Har du fler konkreta exempel på företag och organisationers transparens i sociala medier? Bring ‘em on! Och vill du läsa mer om polisen Scott, en ”natural born” när det kommer till kommunikation på Facebook i stort, hittar du en intervju med honom här.