I vårt första inlägg på den här bloggen skrev vi:

”Vi kommer att älska den här bloggen. Vi kommer att hata den så mycket att vi funderar på att lägga ner hela skiten. Vi kommer att vara så oeniga om vad det ska stå i den. Och bloggen kommer att få ett eget liv, med bloggläsare som engagerar sig, utmanar oss, provocerar, gästbloggar och inspirerar oss att fortsätta när det går lite trögt att blogga.”

Men blev det så här? Ja, och nej. Vi har älskat bloggen för att den gett oss möjlighet att uttrycka våra åsikter och visa vad vi kan. Exakt hur många uppdrag vi fått tack vare bloggen vet vi inte säkert, med åtminstone ett uppdrag är vi helt säkra på att det kommit den vägen.

Vi fick en dag ett mejl med, i princip, en beställning på ett uppdrag. Inte en förfrågan, en beställning. När vi läste ”beställningen” tyckte vi att vi kände igen ganska många formuleringar från två blogginlägg vi hade skrivit. Det första hette Konsten att starta ett socialt företag. Det andra Konsten att koppla ihop det sociala. Det ena inlägget retweetades av en av våra följare, en av den personens följare läste vårt tweet, följde länken, gillade vad han läste och skickade en beställning till hej@bloggbyran.se. Fantastiskt! Att få ett kul uppdrag utan att behöva jobba jättehårt för det själv. 

Så ja, vi har älskat den här bloggen med tanke på hur mycket den har gett tillbaka. Vi har däremot inte hatat den så vi funderat på att lägga ner hela skiten. Men i perioder har vi ändå i princip gjort det. När blogginläggen skrivs ”när vi har tid att skriva dem” blir det inte särskilt många blogginlägg skrivna.

Men fick bloggen ett eget liv, men bloggläsare som engagerar sig, utmanar och provocerar? Nja, inte så mycket som vi nog hoppades på. Mycket beroende på att vi efter ett tag tappade farten och bloggade när vi hade tid (det vill säga, alldeles för sällan). Och just nu, mitt i utmaningen #blogg100 som drog igång vårt bloggande igen känns det som att många har fullt upp med att få ihop sitt eget blogginlägg och inte riktigt hinner med att läsa och kommentera alla andras, även om det såklart finns undantag. Vissa blogginlägg från #blogg100, som Deepeds inlägg om sjuåringen med fotboja har verkligen tagit fart och spridit sig stort över nätet.

Så vi ska inte skylla ifrån oss. Om bloggen inte har engagerat så mycket som vi hoppats på beror det helt enkelt på att vi inte skrivit tillräckligt engagerande bloggposter. För att orka med ett blogginlägg per dag måste vissa inlägg får vara korta och grunda, men vi ska verkligen försöka posta mer genomarbetade inlägg och bjuda på vår kunskap. Just att vi är transparenta i vårt sätt att arbeta har vi tidigare fått en del uppskattning för.

Från och med imorgon ska vi leva som vi lär och arbeta mer planerat och redaktionellt. Vi kommer att tacka oss själva när vi sitter där trötta och hungriga och funderar på vad vi ska skriva i dagens blogginlägg.