Bloggare, supertwittrare och Youtubestjärnor i all ära. Vi har hyllat internets 1%, Innehållsskaparna, så länge nätet funnits. De har tagit sig tid att skriva storyn, textsätta kattbilden eller klippa ner sin 20-minuters-monolog till ett catchy 2:10-sekunders klipp.

Men under de senaste åren har en större grupp,Kuratorerna, trätt fram i ljuset i samband med att fler tjänster blivit tillgängliga för dem. Kuratorskap kan vara att pinna bilder inom någon viss genre, skapa bra spellistor på Spotify, sammanställa en nyhet med hjälp av Storify eller tumbla vidare något.

Strategy+Diagrams.026

1-9-90-modellen: Fördelningen över Skapande – Reagerande – Konsumerande

När mångfalden av innehåll blir tillräckligt stor, faller helt enkelt skapande i värde och bra smak blir viktigare. (Man behöver ju som bekant inte vara bra musiker för att ha bra musiksmak). Det är fortfarande lite oklart om kuratorskap är detsamma som de nio procenten i 1-9-90 modellen. Men bara för att man inte har lyckats klämma in en grupp i en modell, betyder inte det att den är oviktig.

Bra kuratorskap handlar om att vara kreativ med till synes tråkigt material.

Att kuratorskap växer märks så klart på innehållet som sprids just nu. Det är mycket bildspel, listor och ”best of”-material. I längden blir det lite segt, men vissa kuratorarer är mer kreativa än andra.

Intäkter för de som tänker till

Bored Panda är ett bra exempel på några som har kombinerat kreativt kuratorsskap med en intäktsmodell. Ett exempel är den här posten med den väldigt klickvänliga rubriken 40 worst book covers and titles ever – 40 roliga boktitlar. Med en affiliate-köplänk till Amazon bredvid respektive titel. Kanske  inte enorma pengar, men jag  överväger i varje fall att köpa den här som en trött skämtpresent till en polare. Ett klick för mig. När jag skrev den här posten hade den 69230 likes och 31150 shares, så jag gissar på att den borde konvertera några.

En ny typ av mediamakt

Bloggarnas makt växte sig allt större när möjligheterna att publicera på webben blev allt mer tillgängliga. Nu när verktygen för att sammanställa och skapa kontexter för material blivit bättre ser vi hur en ny maktelit håller på att växa fram. De med bra smak och hög konsumtion av innehåll.

En av de största styrkorna hos bloggplattformen Medium, som vi nämnt tidigare, är dess kollektioner. De tillåter läsare att skapa egna publika ”läsflöden” som andra kan prenumerera på.

Trenden går alltså mot att följa de som väljer ut, istället för de som skapar.

Men betyder det här att bloggaren nu är maktlös och underställd kuratorn? Oh, nej. Kuratorer är ofta innehållsproducenter och vice versa. Och även om bloggaren inte är kurator, så brukar den ha flera relationer och en kännedom som vägs in när kuratorn värderar innehållet.

En intressant utmaning som kommer att växa fram är hur man ska hamna i kuratorernas blickfång. Kommer det räcka att puffa för kuratorns poster i sina egna samlingar? Eller handlar det om att uppvakta denna på andra plattformer? Allt detta är ett socialt samspel som håller på att växa fram, där bara de skickligaste, mest nyanserade och mest lyhörda vinner.

Hur tror du att kuratorskapets framväxt påverkar mediamakten?