Check inSamhällen växer. Internet växer. Länder växer. Möjligheterna att kommunicera över gränser ökar. Vi har aldrig tidigare kunnat ta del av så mycket information som i dagens digitala samhälle. Så vad händer? Blir vi klokare? Lär vi oss något nytt?

Att jag checkat in på det där sushihaket fjorton gånger de senaste månaderna och numera är mayor behöver väl inte det betyda att jag vill ha sushi idag? Eller? Vill vi att informationen som når oss ska vara anpassad efter våra önskemål – eller våra vanor?

Ibland känns det som att den digitala motorvägen är på väg att ta oss till en plats där inget nytt når oss. Artisterna som föreslås på ditt Spotify-konto är lika de du idag lyssnar på. Våra sökträffar på Google anpassas efter vad vi tidigare sökt på, nyheter anpassas efter vad vi tidigare läst om och den där all bannern för inclusive-resan till Thailand är kanske rätt lik den du gjorde förra året. Tänk om jag inte vill äta sushi just idag, tänk om jag vill bryta mina vanor. Är det troligt, eller är jag bara naiv? Vill jag fortsätta tumla runt i det bekväma hamsterhjulet? Jag vet inte, själv blir jag sugen på att äta turkisk börek till lunch imorgon, medan jag lyssnar på ett stycke ukrainsk bandura-musik. Jag vill resa till platser och länder jag aldrig hört talas om och jag vill läsa nyheter som inte berör mig ett dugg.

Men – när jag granskar mig själv kritiskt inser jag tyvärr att mitt beteende mest är ett reaktionärt antibeteende – en revolt mot någon form av system som talar om för mig vad jag vill ha. Jag kommer nog att äta sushi till lunch. Förslaget kommer ju från mig själv. Jag kan ju inte ha fel. Det ligger kanske i min natur att göra som jag alltid gjort. Och det har Google & co förstått. Vi vill inte ha nytt. Vi vill ha beprövat och säkert. Vi vill springa minst några hundratusen varv till i det där hjulet.

Och emellanåt, men inte speciellt ofta, kommer vi att bryta mot våra vanor, då slår vi oss på bröstet och stoltserar över vår våghalsighet och mångfald.