I slutet av juni (känns som alldeles nyss och ändå passerade en hel sommarmånad i vanlig ordning bara svisch! förbi….), avslutade vi som ni kanske minns en bloggkampanj som vi gjorde för Disney (och jodå, det kommer bli mer av dem och oss i höst). Och vi fick äran att göra det som vi någonstans tycker allra bäst om – träffa en bloggare IRL. Det visade sig vara inte bara en fantastisk tjej med i sin tur en fantastisk familj, utan också en tjej som gärna ville dela med sig av sin historia om varför hon började blogga, hur det har utvecklat sig och hur det kan se ut i en 15-årings värld bland kompisar och bloggar.

Förutom att sådana berättelser alltid är roliga och intressanta att få ta del av, tycker vi också att de lär oss ganska mycket, både om drivkrafterna bakom bloggande och om hur olika delar av bloggosfären i praktiken ser ut. Och vi tror att det kanske är en kunskap som gärna delas av fler. Och Rebecka ville gärna dela sin historia. Så. Med andra ord. Här är Rebeckas lilla bloggberättelse om allt ifrån hur det var att vinna en bloggtävling och få resa till Disneykontoret i Stockholm till hur hennes egen bloggresa och inställning till bloggande sett och ser ut./Jennie

Hej alla goa glada människor!

Jag heter Rebecka och jag ska berätta lite om mig själv. Jag är en glad tjej från Skara som går i 9:an, alltså är jag 15 år. Jag äger en blogg som heter ebecka.devote.se och jag var med i en tävling om att vinna design till min blogg värd 10 000 kr.

När jag såg tävlingen så tänkte jag om jag ställer upp så skulle jag inte ha någon chans, men sen bestämde jag mig för att faktiskt vara med. Första dagen så såg jag att det bara blev mer och mer folk som röstade på mig och jag tänkte att nu ska jag göra en video där jag berättar hur mycket den här tävlingen betyder för mig.

Under tävlingen så var jag rätt orolig, jag hade ställt in mig på att jag låg rätt bra till men jag hade ingen aning om var jag låg någonstans. Men jag skulle inte ge upp.

Efter tävlingen var slut så hade jag inte fått något mail om att jag hade vunnit så jag blev självklart besviken men jag var ändå stolt över mig själv att jag hade fått 126 röster. Det tog några dagar tills jag gick in på min mail igen för att kolla runt lite och då såg jag ett mail från Disney. Min första tanke var att dom skickade väl runt till alla som var med att tävla att det var roligt att vi var med. Jag klickade upp mejlet och där stod det att jag VANN! Jag blev så glad så jag skrek. Mamma och pappa undrade vad som var på tok. Jag skulle läsa mejlet men det gick inte för jag bara grät av glädje så dom fick läsa själva.

Och nu har jag världens finaste blogg. Resan till Disney huvudkontor var helt otrolig, någon jag aldrig glömmer. Jag fick träffa underbara personer som gav mig fina komplimanger så mitt självförtroende är på topp.

Det var allt om tävlingen och nu hade jag tänkte att berätta lite om bloggar och kompisar.

Väldigt många av mina kompisar bloggar, vilket är superroligt. Dom bloggar om allt från mode till sporter. En väldigt fin tjej som tog kortet på mig till min header har en superbra fotoblogg. Även min lillasyster bloggar. Men självklart är det inte bara tjejer som jag känner som bloggar. Min pojkvän bloggar också och det tycker jag är riktigt roligt! Cornelis som min pojkvän heter bloggar om allt mellan himmel och jord.

Det var lite om bloggar och nu tänkte jag berätta varför jag började blogga.

En kväll satt jag och resten av min familj och såg på Let’s Dance, det året Blondinbella var med och dansade. Mamma berättade då att hon bloggade, och då läste inte jag så många bloggar. Så jag bestämde mig för att börja jag med.

Jag började då lite smått på blogg.se men då var det inte speciellt kul. Jag fick inga kommentarer och statistiken var inte speciellt hög så jag la av efter ett tag. Efter en paus så började jag på blogg.se, IGEN, men förstod ingenting hur man fick in en header eller något. Så då fick jag ett tips av en vän som bloggade på devote.se att jag skulle börja där istället för att man förstod mer där. Så då tänkte jag att jag kunde ge Devote en chans.

Där var allt mycket lättare, statistiken blev mycket högre och jag fick fler kommentarer. Men alla dessa kommentarer uppskattades inte speciellt mycket. Efter ett års bloggande så hade min statistik stigit från 20 besökare upp till 400 besökare och då kom det in fler och fler taskiga kommentarer. Jag tog vissa kommentarer rätt bra men när folk blandar in familj och kompisar in i allt så tar det rätt hårt. En vän sa till mig att man måste kunde ta kritik som bloggare så nu bryr jag mig inte om alla taskiga kommentarer som jag får. Man får ju ändå mer snälla kommentarer än elaka.

Hoppas att ni besöker mig, kramar och pussar!