En ny vecka kunde knappast börja bättre, om du frågar oss. Idag har vi nämligen äran att välkomna Simon Alestig, som pluggar Webbkommunikatör/sociala medier på Medieinstitutet, till en sex veckor lång (eller kort, vi får väl se hur han känner det ;) ) praktik hos oss.

5 snabba med @alestig


Hej Simon, och framför allt, välkommen! Om du skulle dra hisspitch-versionen av dig själv – vem är du?
 Tack, jag tycker redan om att vara här! Jag har aldrig hört ordet hisspitch förut! Älskar det! Har hissen råkat ut för tekniskt fel och stannat eller är den på väg upp? Hur lång tid har jag? På en minut skulle jag nog snacka om mig själv som nyfiken, rastlös, säljare och filmfantast (nörd alltså). Och om hissen nu skulle stå stilla skulle jag nyfiket undra vad mitt hissällskap senast såg för film, fråga om hemliga drömmar, resor och äventyr. Jag skulle bjuda på en myshisspitch.

Om vi säger internet, så säger du….?
– Rymden, universum, oändlighet. Lite sådana tankar föds. Men också anarki och olydnad. Jag tycker att själva konstellationen är fascinerande. Hur förhåller vi oss till rättigheter och skyldigheter på nätet? Hur ser framtiden ut?

Facebook eller Twitter? Eller blogg? ;)
–  Just nu måste jag säga Twitter! Jag tror att mitt sätt att tänka och skriva passar bra för att twittra. 140 tecken tillåter liksom inte sjutton bisatser. Det är direkt och slagkraftigt. Jag gillar det. Eller också har jag bara inte så mycket intressant att säga, det beror på hur man ser det.

Vad har du förväntningar på din tid här hos oss?
– 
Oj. Där kom den frågan också ja. Jag tänker snappa upp så mycket jag kan av allt möjligt! Nya bekantskaper, nya erfarenheter, nya kunskaper. Nytt helt enkelt! Jag har liksom trampat den där tunga tröga dressinen* runt, runt i samma spår i några år nu. Jag vill ha lite nya omgivningar och framför allt nya utmaningar!

Vad gör du om två år?
– 
Jag plockar fram den här intervjun ur arkivet, garvar lite och konstaterar hur fel jag hade. Jag tror på bananskal och överraskningar. En tydlig riktning är förvisso bra, men det kan också vara hämmande, man vet aldrig var man hamnar om man inte vet vart man vill. Det kanske låter dumt, men det är ju också skithäftigt! Jag återkommer i frågan!